Invalidens byråkratihelvete

Kl. 08.59 prick ringer jag stadens invalidtjänster. Deras telefontid pågår mellan nio och tio. Denna gång lyckas jag nå fram. Efter att mitt ärende blivit avklarat kollar jag klockan; fem före tio. Undrar hur många andra som fått vänta i dag. Min kontaktperson är kompentent och saklig. I min smak. För henne är det ett jobb, men för mig är det ju mitt liv. Mitt enda liv. Därför blir varje samtal tungt och tröttsamt. Och detta är enbart en av instanserna som behandlar ärendet, som råkar vara mitt liv.

Efter ett hembesök, som tog över två timmar i anspråk och utfördes av två personer; invalidtjänsten och en utomstående, på remiss betald ergoterapuet (som innan dess gjort två kartläggsningsbesök) och ett antal inskickade bilagor, som jag i frustrationen måste få göra en lista på! Ett B-läkarutlåtande från specialsjukvården av min behandlande fysiater (3,5 sidor), ett av ergoterapeuten på rehabiliteringsavdelningen jag tillbringade 3 veckor på i somras (2,5 sidor) samt två olika intyg av separata fysioterapeuter; den ena behandlade mig dagligen under en 3 veckors period på rehaben (2,5 sidor), den andra träffar jag 1-2 gånger/vecka ( 3 sidor), kunde man nu konstatera att det saknas ytterligare ett intyg. Lovade således att skicka in intyget som skrevs av fysiatern på rehabiliteringsavdelningen (en lunta på 6,5 sidor).

Ett moment i den ovan nämnda serviceplanen handlar om transporter. Har i dag avtalad ringtid med lokal taxientrepreneur. Hoppas vi kan få styr på det hela. Även här kräves bilagor och ifyllda blanketter.

I morgon blir det läkarbesök hos min superfysiater, som jag har mycket att tacka för! Förutom avhandlandet av min fysiska hälsa (dvs pudelns kärna) har redan en lång lista jag skall komma ihåg att fråga henne om gällande det byråkratiska: bland annat behöver jag både c och b utlåtande samt fpa blankett SV67 (angående transporter).

Det ni! Det är fortfarande bara måndag och jag känner redan hur jag sugs ner i papperskriget from hell. Nu har jag dock lättat på trycket :)! Helpotti, som man brukar säga på det andra inhemska ❤

I

ps bilden har inget med texten att göra. Annat än att vi alla behöver ett hjärta emellanåt. Ritat av femåringen.

20160528_184054